Pearls of happiness
Johan Ludvig Runeberg, “Hvad jag är säll!”, Dikter, 1830
How Happy I Am!
How happy I am! In life’s morning hours,
I drift across hope’s shining lakes,
Like a sailor whose little boat glides
Over a summer bay’s mirrored calm.
Everywhere, leafy hills shimmer;
Flowering landscapes greet his eyes.
Radiant heaven arches above,
And smiles beneath the water.
How happy I am! The world lies open,
A boundless path before me.
Have I not treasures enough—
My tuned lyre, my joyful song?
Have I no language others understand,
Even in distant southern lands:
The fresh serenity upon my brow,
Love in my unguarded eyes?
How happy I am! Beauty dances
In a thousand forms along my path.
Glory waits with wreaths ahead,
Smiling, beckoning me onward.
Immortality’s tranquil sun gilds
The goal I seek so eagerly.
No petty doubt inhabits
My bold and youthful heart.
How happy I am! A faithful beloved
Shares my tenderness, memories, hope.
Whatever joy I lack,
I seek within her arms.
Beneath her innocent, warming gaze,
My feelings blossom into spring;
Like butterflies, her kisses flutter
Around the Eden in my heart.
How happy I am! When youth fades,
My lyre still offers comfort.
When that too fails,
Perhaps my name remains.
If fame forgets me,
My beloved still remains.
And should she disappear,
Memory remains of what I was.
Eino Leino, “Laulu Onnesta”, Hiihtäjän virsiä, 1900
Laulu onnesta
Kell’ onni on, se onnen kätkeköön,
kell’ aarre on, se aarteen peittäköön,
ja olkoon onnellinen onnestaan
ja rikas riemustansa yksin vaan.
Ei onni kärsi katseit’ ihmisten.
Kell’ onni on, se käyköön korpehen
ja eläköhön hiljaa, hiljaa vaan
ja hiljaa iloitkohon onnestaan.
Song of happiness
The happy man, let him hide all his pleasure,
the rich one, let him cover all his treasure!
Is happy and rich? Then all the bad is gone
and let him enjoy everything alone.
Happiness doesn't like the wicked eye.
Who happy is may he learn to be shy,
and all his life may live in humbleness
and silently enjoy his happiness.
Edith Södergran, “Vägen till Lyckan, Dikter 1916
Vägen till lyckan.
Det skall vara obegripligt
hur det underbara sker, -
ingen väg till lyckan finnes,
ingen lycklig stigen minnes
som till lyckans lönndörr för.
Ack, att lyckans fågel jaga
är att utan vägar gå
och att utan händer taga.
Att bli kung i lyckans saga
är att dum och häpen stå.
Under vänta vi av dagen,
dagen vissnar kall och blek.
Fråga åter, trötta hjärna,
är din dröm, din lyckas stjärna,
sken och svek?
The road to happiness
Nobody should understand it
when the miraculous happens –
there’s no road to happiness,
nobody remembers a lucky path
that leads to the door of happiness.
Oh, to chase the bird of happiness
is to wander without paths
and to grasp without hands.
To become king in the fairytale of happiness
is to stand surprised and dumb.
A miracle we expect of the day,
the day withers cold and pale.
Ask again, you tired brain,
is your dream, your lucky star,
illusion and deception?
Hvad jag är säll!
Hvad jag är säll! -- I lifvets morgontimmar
Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag,
Lik seglaren, som i sin julle stimmar
På vikens spegellugn en sommardag;
Hvart helst han ser, en löfprydd kulle skälfver,
En blomrik tafla tindrar för hans syn,
Och strålfull himlen sig derofvan hvälfver,
Och strålfull ler den under vattnets bryn.
Hvad jag är säll! -- Stå icke jordens länder,
En gränslös bana, öppen för min gång?
Har jag ej skatter nog i mina händer,
Min stämda lyra och min glada sång?
Har jag ej språk, som talar till en annan,
Om än bland söderns nakna barn jag gick:
Det friska lugnet på den ljusa pannan
Och kärlek i det fria ögats blick?
Hvad jag är säll! -- I tusen former dansar
Det sköna idealet kring min stig,
Och äran står vid vägens slut med kransar
Och vinkar leende och kallar mig.
Odödlighetens lugna sol förgyller
Det mål, jag söker, trånande och varm,
Och ingen låg, föraktlig tvekan fyller
Min djerfva, stolta, ungdomsfriska barm.
Hvad jag är säll! -- En trogen flicka delar
Min ömhet, mina minnen och mitt hopp.
Fins någon fröjd, som i min lycka felar,
Den söker jag i hennes armar opp.
För hennes blickars oskuldsfulla värma
Uppblomstrar herrligt mina känslors vår,
Och såsom fjärlar hennes kyssar svärma
Omkring det eden, i mitt hjerta rår.
Hvad jag är säll! -- När lifvets morgon viker
Står mig dock lyrans milda tröst igen.
Hvad jag är säll! -- När äfven lyran sviker,
Har jag kanske ett namn till tröst för den.
Men om af ryktets tunga jag förglömmes,
Är mig likväl min hulda flicka qvar,
Och om ock hon för mina blickar gömmes,
Har jag dock minnet än af hvad jag var.